Årskrönika

2017-01-16
När britterna röstade för att lämna EU kom en smygande känsla av osäkerhet. Det otänkbara hade hänt och nu fanns ingen väg tillbaka. Men då visste man inte att Brexit bara var början. När 2016 var till ända hade världen förändrats på många sätt som ansågs otänkbart för bara ett halvår sedan.

När Nobelkommittén utropade pristagaren i litteratur levererade man en överraskning som chockade kultureliten. Priset gick som bekant till musikern Bob Dylan. Det var första gången priset gick till någon som inte var författare. Beslutet kritiserades naturligtvis, såsom kulturpris alltid gör, men sett i backspegeln var det bara ytterligare ett tecken på att nya vindar blåste. Som av en händelse är det i skrivande stund nästan exakt 53 år sedan skivan The times they are a-changing lanserades. Skivan sägs vara Dylans mest politiska i hans karriär där han avhandlade ämnen som fattigdom, krig, rasism och sociala orättvisor. Ämnen som tyvärr är lika aktuella idag och fortfarande dominerar den politiska debatten. Men om många på 60-talet såg vänsterpolitik som lösningen på dessa problem verkar dagens väljare hitta lösningen på helt annat håll. Nämligen utanför politiken.

 

Den numer tillträdde amerikanske presidenten Donald Trump nominerades visserligen för det republikanska partiet men han sågs av folket som en icke politiker. Han stod utanför det politiska system som genom åren misslyckats med att förklara hur vanligt folk tjänade på deras politik. Han var anti-etablissemanget personifierad. Men nu när Donald Trump svurits in som president kommer han, trots allt, att vara en del av det etablissemang hans anhängare föraktat. Det är lätt att i en valkampanj lova såväl jobb som sänkta skatter men en helt annan sak att sedan leverera. Även dom bästa intentioner kan lätt malas sönder i den politiska processen. Men på några områden har hans åsikter varit glasklara. Han vill rusta upp infrastrukturen, sänka skatterna, se över USAs handelsavtal samt stärka gränskontrollen. Inom dessa områden har han tämligen frispråkigt uttryckt sina åsikter men om kandidaten Trump kommer vara detsamma som presidenten Trump återstår att se.

 

Men den största skillnaden som Trumps presidentskap fört med sig är förhoppningen om tillväxt. I en värld där centralbankerna kämpat mot deflation och negativa räntor blivit norm välkomnas alla tillväxtimpulser med öppna armar. Vid det här laget har de flesta ekonomer och marknadsaktörer sedan länge tappat tron på centralbankernas förmåga att generera såväl tillväxt som inflation. Därav den närmast euforiska reaktionen på börserna sedan Trump vunnit valet. Ett rejält infrastrukturpaket är en finanspolitisk stimulans om många anser borde gjorts för länge sedan. Till skillnad från kvantitativa lättnader och annat centralbanks trolleri skulle detta leda till riktig efterfrågan i ekonomin. Maskiner behöver köpas, personer behöver anställas och pengar behöver lånas. Jobb skulle helt enkelt skapas.

 

För finansmarknaderna ska den nya tiden inte underskattas. Det går inte att nog betona hur annorlunda framtiden kommer att vara jämfört med de senaste dryga 30 åren. Ända sedan 1981, då den amerikanska 10-årsräntan stod i 16% har räntan varit fallande.

Det innebär 36 år av fallande räntor. Nästan ett helt yrkesliv med fallande räntor. Självklart har resan inte varit rak men trenden har varit påfallande tydlig. Åtminstone med facit i hand. Räntan har naturligtvis inte fallit av sig själv utan även tillväxten har fallit. Men nu ser vinden ut att vända. Ökade offentliga utgifter (läs infrastrukturpaket) kommer leda till ökad tillväxt. Och det i ett skede när den amerikanska ekonomin redan befinner sig i princip full sysselsättning. Redan tidigare under året kunde vi skönja tecken på att inflationen var på väg upp. Råvarupriserna, inklusive olja, har stigit markant och kommer höja insatskostnaderna för många företag. Löneökningstakten är på väg upp och sysselsättningen har varit stark. Men högre räntor välkomnas av marknaden. Många med mig har svårt att se hur exempelvis negativa räntor under lång tid ska kunna bidra med något positivt. Tanken är naturligtvis att billiga pengar ska få företagen att investera men det har inte fungerat denna gång. Företag tenderar att investera när efterfrågan finns där och inte för att räntan är låg. Det är desto lättare att se de negativa effekterna. Den största faran är att negativa räntor sätter alla ekonomiska värderingsmodeller ur spel. Det kapitalistiska systemet är helt enkelt inte gjort för negativa räntor. Räntan är priset på pengar och borde återspegla den risk placeringen har. Den självreglerande mekanismen slutar fungera vid låga eller negativa räntor. Låga räntor under längre perioder har alltid lett till uppblåsta tillgångspriser. Den här gången har räntan varit lägre än någonsin under den längsta perioden någonsin i modern tid och vi har inte använt tiden till något vettigt. Som att amortera. Snarare tvärt om. I USA har skuldsättningen i företagen ökat till den högsta nivån sedan början på 2000-talet. Detta då man lånat pengar för att köpa tillbaks aktier istället för att investera i rörelsen. Och vad gäller svenska hushåll räcker det att studera utlåningen till bostadsköp för att se hur vi utnyttjat den låga räntan. Det kommer att få konsekvenser när räntan stiger.

Effekten av låga räntor kan även ses på börserna världen över. Aktier med stabila rörelser och goda utdelningar, vilka brukar betecknas som defensiva, har stigit kraftigt sedan finanskrisen. I en värld utan räntor blir efterfrågan på den typen av aktier naturligtvis enorm. Och i en värld utan tillväxt kommer givetvis tillväxtaktier att prisas upp. Precis det beteendet har vi sett ända sedan finanskrisen…dvs de senaste 10 åren.

Skriv Ut

Välkommen att kontakta oss

Aktie-Ansvar AB
Box 55659, 102 15 Stockholm
Besöksadress: Biblioteksgatan 1
Tel: +46 8 588 811 00 
Fax: +46 8 588 811 50
E-post: info@aktieansvar.se

Org. nr 556098-2232
© Aktie-Ansvar AB 

Aktie-Ansvar ingår i sparkoncernen Garantum Invest:

Garantum
Garantum Partner

         

     

 Historisk avkastning ger ingen garanti för framtiden. Som i allt fondsparande kan du förlora pengar. Spara lång­siktigt och gärna regelbundet.