Årskrönika 2018: Turbulent avslutning på händelserikt år

2019-01-17
Trots nyckfulla och svåra marknader lyckades Aktie-Ansvar prestera ett gott resultat under 2018. Volatiliteten som uppstod då centralbankerna började strama åt verkade till vår fördel tack vare den aktiva förvaltningen.


ÅR 2018 BLEV
ett tämligen magert år för oss investerare. Brexit, handelskrig och en gnagande känsla av att lågkonjunkturen knackar på dörren präglade året. Samtidigt fortsatte centralbankerna normalisera räntepolitiken vilket inte heller bidrog till riskvilligheten. Det var med andra ord en tämligen tuff miljö vi hade att verka i men ändå lyckades Aktie-Ansvars fonder prestera väl. Men fjolåret var mer än bara ett tufft år. Det var slutet på en era. En vändpunkt vi kommer att minnas i framtiden. Såväl ekonomiskt som politiskt.

There’s no such thing as a free lunch. Ett gammalt slitet uttryck som använts så många gånger att folk numer bara nickar instämmande utan att egentligen tänka efter vad det innebär. Ändå är det en bra beskrivning på något som tog sin början under 2018. Vad uttrycket vill säga är att allt har ett pris även om det inte ser ut så. Inom ekonomi brukar man beskriva det som en alternativkostnad men uttrycket passar bra in på livet i stort. Alla val kommer som bekant med en prislapp. Prislappen kan vara ekonomisk, politisk, social eller känslomässig men den finns alltid där. Den tidigare nobelpristagaren i ekonomi, Milton Friedman, skrev 1975 en bok med titeln ”There’s no such thing as a free lunch”. Av den anledningen tror många att han var upphovsmannen till uttrycket men det är fel. Det härrör från en tid då barägare i USA lockade med en ”gratis lunch” om man köpte något att dricka. Ett fenomen som går tillbaks till minst 1800-talet. Sedan dök frasen upp i populärlitteraturen genom bl. a Robert Heinleins science-fiction romaner på 60-talet vilket gav den vidare spridning. Att vi fortfarande använder den beror nog på dess genialitet. Allt har ett pris och priset för de senaste decenniets expansiva centralbankspolitik och politikernas oförmåga att hantera svåra frågor börjar vi nu se effekterna av.

Som brukligt inleddes 2018 med stigande kurser och riskaptiten på topp. Ett nytt år innebär att vända blad och chansen att börja om. Så även för oss i finansmarknaden. Det är troligtvis den enkla anledningen till att optimismen ofta härskar i inledningen på ett nytt år. Men det fanns mer än bara en positiv känsla då 2018 började. Tillväxttakten i världen steg och framför allt den amerikanska ekonomin hade nu fått upp farten ordentligt. Arbetslösheten i USA kröp under 4%. En nivå som inte setts sedan 60-talet. I det läget stod vi när Trumps skattesänkningar skulle slå igenom med full kraft. Aldrig tidigare har någon stimulerat så mycket i en ekonomi som redan gick bra. Vad kunde gå fel?

I slutet på januari fick vi den första signalen att något var på väg att ändras i den finansiella världen. Långräntorna hade krupit upp något i USA men det sågs som naturligt då ekonomin utvecklades så pass starkt. Helt plötsligt började börsen falla, vilket i vanliga fall är helt normalt, men denna gång accelererade fallet och på några få dagar hade börsen fallit drygt 10%. Volatiliteten sköt i höjden och ett par fonder som var beroende av låg volatilitet gick omkull. Börsen återhämtade sig men det här var en signal om att saker skulle förändras. I det här fallet var inte orsaken att ekonomin gick dåligt, snarare tvärt om.


» USA har gått som tåget med en arbetslöshet på under fyra procent.


Den starka amerikanska ekonomin har medfört att centralbanken redan tidigare börjat höja räntorna och inlett en avveckling av de kvantitativa lättnaderna. Hittills har de skett utan direkt påverkan men förr eller senare kommer man till en punkt då finansmarknaden börjar omvärdera tillgångar baserat på ny ekonomiska förhållanden. Den osannolikt expansiva penningpolitik som förts av världens största centralbanker har naturligtvis pressat ut investerare på riskkurvan då alla mer eller mindre säkra alternativ gett negativ avkastning. Nu börjar vi se den trenden reverseras. Olyckligt nog sammanfaller centralbankernas normalisering med en viss avmattning i världsekonomin. I Europa hamnar bilindustrin under press då nya avgasregler införts och i Kina bromsar ekonomin in betänkligt. Under årets sista kvartal tappar världens börser den tidigare uppgången och 2018 blir inget bra börsår även om vi klarade oss någorlunda i Sverige. Den stora stöd som centralbankerna varit till risktillgångar sedan finanskrisen har dragits tillbaks och vänts till motvind. Notan för lunchen har sannolikt kommit.

Även politiskt har 2018 inneburit stora kostnader. Effekten av politiska beslut, eller snarare effekten av icke tagna beslut, börjar visa sig. Den revolt mot etablissemanget som vi sett i och med Brexit och valet av Trump härrör från ett missnöje. Ett missnöje mot en tidigare politik som många ansåg gynnade andra än dom själva. Frihandelsavtal och globalisering ledde till att jobben flyttade men människor hamnade i kläm. Den politiska oförmågan att omfördela vinsterna någorlunda rättvist låg bakom missnöjet. Den expansiva centralbankspolitik vi fört sedan finanskrisen har bidragit till att öka snedfördelningen. Tillgångspriser har visserligen stigit kraftig men den stora massan har inte dragit nytta av det. Dom har bara ännu en gång sett sig omsprungna. Det politiska priset har varit högt. Partier med mer eller mindre extrema åsikter vinner mark och i Frankrike har vi haft regelrätta kraveller. Då var anledningen höjda skatter på drivmedel men vem vet vad det blir härnäst. Den sociala oro vi tidigare bara sett på nyhetsprogrammen har nu nått de västerländska demokratierna. Det är hög tid att penningpolitik byts mot finanspolitik och då måste politikerna börja jobba. Centralbankerna har gjort så mycket dom kunnat, men nu om någonsin, krävs politisk handling. Även politikerna måste betala sin lunchnota.

» Det är hög tid att penningpolitik byts mot finanspolitik och då måste politikerna börja jobba.

Det är lätt att tolka allt detta negativt men förändringen är inte av ondo. Vi har i tidigare krönikor kritiserat centralbankernas expansiva politik och pekat på de problem som kan uppstå när räntan är alltför låg alltför länge. Därför bör vi vara glada att centralbankseran är över. Att hjälpa till i den akuta krisen för tio år sedan är en sak. Att fortsätta i ett decennium är en annan. Allt fler inser att vi kommit till vägs ände vad gäller finansiella stimulanser. För oss på Aktie-Ansvar kommer en sådan normalisering vara av godo. När finansiella multiplar ska anpassas till den nya världsordningen uppstår alltid tillfällen för oss som aktiva investerare. Inte minst årets turbulenta avslutning visar på hur viktigt där att kunna vara aktiv och agera när marknaderna rör sig. Vi presterade som bäst när det behövdes som mest. Vår globala mixfond Saxxum (+4,1%) var en av få mixfonder som steg förra året, trots att i princip alla tillgångsslag faktiskt sjönk under 2018. Saxxum utmärkte sig också som den absolut bästa fonden i sin kategori hos Morningstar. Även våra lång/kort hedgefonder Graal och Aktiehedge lyckades leverera en positiv avkastning trots sura börser. Precis som en hedgefond ska fungera. Men för att lyckas måste man våga gå sin egen väg. Det innebär att det då och då kommer sämre perioder som måste övervintras. Det är priset man måste betala för att lyckas i det långa loppet för There’s no such thing as a free lunch.

Skriv Ut

Vi använder cookies, läs mer här om hur det fungerar.

Jag förstår.